Bloggpaus

Efter en tids funderingar fram och tillbaka har jag kommit fram till att pausa den här trädgårdsbloggen på obestämd tid och istället lägga ut enstaka trädgårdsinlägg på min matblogg (när det är säsong). Anledningen till detta beslut är att det går åt ganska mycket tid till att driva två bloggar och jag tror att det skulle fungera lika bra att bara ha en blogg som täcker in båda mina stora intressen. Jag vill tacka alla er som läst om mina trädgårdsdrömmar och hoppas att ni vill fortsätta att följa vad som händer i trädgården via min matblogg, Toves kök, istället. Du hittar matbloggen här. 

Det borde inte gå

På höstkanten för fyra år sedan så hittade min make två märkliga plantor i komposten. Han planterade dem i krukor och de fick sedan övervintra i källaren. Bladverket på de små plantorna liknade det på vårt persikoträd så vi antog att plantorna kunde vara antingen små persikoträd eller nektarinträd. Den ena plantan dog under vintern men den andra växte och frodades. På våren planterade vi om den i en större kruka och den fick sedan tillbringa sommaren ute. När hösten kom hade trädet växt till sig så mycket så att det inte längre gick att bära ner det i källaren (vår källartrappa är väldigt smal och trång). Vi bestämde oss för att det fick stå kvar ute över vintern och klara sig bäst det kunde. 

Fram på vårkanten visade det sig att det lilla trädet var en riktig överlevare. Vi beslutade oss för att låta det vara kvar i trädgården och planterade det vid garageväggen i sydostläge. Trädet verkade vara nöjt med den placeringen för det växte och blev rejält mycket större under den sommaren. På höstkanten täckte vi in det med skuggväv. När vi tog bort väven på våren förra året så blommade trädet med vackra mörkrosa blommor. Vi pollinerade dem med en pensel. Senare kom det så frukter som avslöjade att trädet var ett nektarinträd. Ingen av frukterna han mogna men det hjälpte oss i alla fall att få reda på vilken sorts träd det var. 

I år har trädet växt så mycket så att det nästan fyller upp hela garageväggen. När det blommade i våras så var vi återigen framme med penseln för att pollinera. Det utvecklades tolv små nektariner. Till vår stora förvåning hann ungefär hälften av dem att mogna ordentligt, så förra helgen kunde vi smaska på våra egna nektariner, och de var riktigt goda. Det är jätteroligt att trädet har överlevt och att vi har kunnat äta frukterna, för vi trodde inte att det var möjligt att odla fram egna, välsmakande nektariner på friland här där vi bor.