Påskledigt i trädgården

Då var det snart slut på stilla veckan, vilken är tänkt att vara en tid för eftertanke och stillhet. Jag måste dock medge att jag har svårt att vara stilla när det spritter i kroppen av längtan att äntligen kunna börja arbeta i trädgården. 

Om vädret tillåter brukar jag faktiskt ägna större delen av påskhelgen åt att vara ute i trädgården. Väderprognosen för årets påskhelg ser dock inte så positiv ut. Trots detta så kan jag inte låta bli att hoppas på en helg med åtminstone glimtar av solsken och vårvärme. 

Hur vädret än blir så önskar jag er alla en riktigt Glad Påsk!

En ligist på rymmen

I uppfartsrabatten har vi i flera år haft en jättevacker drakmynta planterad i en nedgrävd murarhink. Anledningen till att den växer i en hink är att drakmyntan, liksom andra myntor, har en tendens till att breda ut sig helt ohämmat i rabatten. Trots detta tog jag i ett svagt ögonblick bort hinken i höstas. Jag tycket lite synd om den stackars myntan, som inte riktigt såg ut att trivas med att vara så starkt begränsad. 

Nu när snön smält bort i rabatten inser jag vidden av mitt vansinniga tilltag. Vad i hela friden tänkte jag på när jag släppte denna ligist fri? Drakmyntan har visat sin tacksamhet genom att sprida sig med blixtens hastighet och nästlat sig in bland andra växter. Med stor ångest har jag de senaste veckorna väntat på att jorden skall tina tillräckligt mycket för att jag ska kunna stoppa myntans framfart innan den hinner göra allt för stor skada.  

Igår kunde jag äntligen sätta spaden i jorden och gräva upp den bångstyriga myntan. Jag fick gräva upp flera andra växter och försiktigt frigöra drakmyntans rötter ur deras rotsystem, inte roligt alls! Efter en noggrann genomgrävning av hela området, så kunde jag slutligen plantera tillbaka alla växter igen. 

Drakmyntan fick också komma tillbaka till rabatten, men den fick återgå till att växa i en nedgrävd hink. Jag valde dock en större hink än den förra, så att myntan ska få lite mer svängrum. Nu gäller det bara att komma ihåg hur det kan gå om man är för blödig mot denna ligist tills nästa gång den fyllt ut hinken. 

Den galna drakmyntan hotar att ta över hela rabatten

Inga dåliga rötter, eller hur?

Äntligen är ligisten instängd igen

Rosmani

Jag älskar rosor, faktiskt så till den milda grad att de till slut började bli så många att det knappt fanns plats för dem här i trädgården. Varje år köpte jag flera stycken, alla noga utvalda efter konstens alla regler. Det var sorter som, förutom att vara vackra och friska, skulle klara minst den växtzon vi har här.

Nu är det ju tur i oturen att rosor ändå är lite kinkiga, vilket har inneburit att flera av dem har försvunnit på naturlig väg genom åren. Om sanningen ska fram så har jag faktiskt kasserat några också som inte levde upp till förväntningarna.

Min roshysteri har (som tur är) lugnat ner sig. Visst älskar jag fortfarande rosor och kan ibland känna mig frestad att inhandla ett nytt vackert exemplar, men då påminner jag mig om (med viss hjälp av min kära make) att det inte finns någon plats i trädgården och att det inte är det minsta kul att bekämpa svampsjukdomar, bladlöss, steklar och annat otyg.

Trots detta dras jag obevekligen till rosavdelningen varje gång jag besöker en plantmarknad eller plantskola. Ibland händer det till och med att jag ordnar en plats i någon rabatt, bekämpar en och annan sjukdom och utrotar lite ohyra. Allt för den glädje det ger att ha en riktig skönhet i trädgården. Vad gör man inte för den man älskar...

'Constance Spry' och 'Celestial'

'Fantin Latour' 

'Astrid Lindgren'

'Heritage'

'Coupe d`Hébé'

Det blommar i källaren

Vid den här tiden på året börjar mitt tålamod med vintern ta slut och jag vill att det ska bli vår så att jag kan börja jobba i trädgården. Jag får nästan lite trädgårdsabstinens (om det går att ha det). Visserligen hjälper det lite att läsa trädgårdslitteratur och att titta på trädgårdsprogram, men nu vill jag inget hellre än att köra igång med att förverkliga mina egna idéer istället för att bara titta på andras. Jag behöver en grönskande trädgård och blommor nu! 

Eftersom jag har doftastma kan jag tyvärr inte köpa hem snittblommor och på det sättet få mitt blomsterbehov tillgodosett, men som tur är så kan jag få en försmak av sommaren genom att gå ner i vår källare. Där förvarar vi nämligen några pelargoner, en rosmarinbuske och vårt lilla olivträd. Vi har vår frysbox mitt emot hyllorna som pelargonerna står på så jag får en välbehövlig dos av blomsterprakt varje gång jag ska hämta något i frysen. Det är inte klokt vad lite man nöjer sig med när man är desperat, men det lilla är ju bättre än inget.