En ligist på rymmen

I uppfartsrabatten har vi i flera år haft en jättevacker drakmynta planterad i en nedgrävd murarhink. Anledningen till att den växer i en hink är att drakmyntan, liksom andra myntor, har en tendens till att breda ut sig helt ohämmat i rabatten. Trots detta tog jag i ett svagt ögonblick bort hinken i höstas. Jag tycket lite synd om den stackars myntan, som inte riktigt såg ut att trivas med att vara så starkt begränsad. 

Nu när snön smält bort i rabatten inser jag vidden av mitt vansinniga tilltag. Vad i hela friden tänkte jag på när jag släppte denna ligist fri? Drakmyntan har visat sin tacksamhet genom att sprida sig med blixtens hastighet och nästlat sig in bland andra växter. Med stor ångest har jag de senaste veckorna väntat på att jorden skall tina tillräckligt mycket för att jag ska kunna stoppa myntans framfart innan den hinner göra allt för stor skada.  

Igår kunde jag äntligen sätta spaden i jorden och gräva upp den bångstyriga myntan. Jag fick gräva upp flera andra växter och försiktigt frigöra drakmyntans rötter ur deras rotsystem, inte roligt alls! Efter en noggrann genomgrävning av hela området, så kunde jag slutligen plantera tillbaka alla växter igen. 

Drakmyntan fick också komma tillbaka till rabatten, men den fick återgå till att växa i en nedgrävd hink. Jag valde dock en större hink än den förra, så att myntan ska få lite mer svängrum. Nu gäller det bara att komma ihåg hur det kan gå om man är för blödig mot denna ligist tills nästa gång den fyllt ut hinken. 

Den galna drakmyntan hotar att ta över hela rabatten

Inga dåliga rötter, eller hur?

Äntligen är ligisten instängd igen