Rosmani

Jag älskar rosor, faktiskt så till den milda grad att de till slut började bli så många att det knappt fanns plats för dem här i trädgården. Varje år köpte jag flera stycken, alla noga utvalda efter konstens alla regler. Det var sorter som, förutom att vara vackra och friska, skulle klara minst den växtzon vi har här.

Nu är det ju tur i oturen att rosor ändå är lite kinkiga, vilket har inneburit att flera av dem har försvunnit på naturlig väg genom åren. Om sanningen ska fram så har jag faktiskt kasserat några också som inte levde upp till förväntningarna.

Min roshysteri har (som tur är) lugnat ner sig. Visst älskar jag fortfarande rosor och kan ibland känna mig frestad att inhandla ett nytt vackert exemplar, men då påminner jag mig om (med viss hjälp av min kära make) att det inte finns någon plats i trädgården och att det inte är det minsta kul att bekämpa svampsjukdomar, bladlöss, steklar och annat otyg.

Trots detta dras jag obevekligen till rosavdelningen varje gång jag besöker en plantmarknad eller plantskola. Ibland händer det till och med att jag ordnar en plats i någon rabatt, bekämpar en och annan sjukdom och utrotar lite ohyra. Allt för den glädje det ger att ha en riktig skönhet i trädgården. Vad gör man inte för den man älskar...

'Constance Spry' och 'Celestial'

'Fantin Latour' 

'Astrid Lindgren'

'Heritage'

'Coupe d`Hébé'