tisdag 19 januari 2016

Växtkraft

Det finns en del växter som nästan känns som monster.

För flera år sedan, innan vi visste bättre, planterade vi en bokharabinda vid ett plank. Det var en chansning eftersom det är på gränsen att den klarar sig här i zon 3. Bokharabindan visade sig trivas utmärkt och växte snart upp över planket, vällde ut på andra sidan och fortsatte sedan sin glada färd upp i toppen av ett prydnadsträd som stod i närheten. Jag tyckte det var fantastisk men min man var av en helt annan åsikt (kanske för att det är han som trimmar gräset på andra sidan planket och klipper träden). Det påbörjades därför en kamp om utrymmet mellan honom och den vansinniga växten. Ni kan ju bara ana hur nöjd han var när bokharabindan slutligen frös bort den kalla vintern 2010.

Något lugnare i växtsättet är klematisen Summer snow. Varje vår klipper vi ner den till cirka 60-80 cm över marken och redan i Juli så har den täckt valvet över vägen. Det gäller bara att vara med och beskära och binda så att den inte far iväg åt alla håll. 

Klematis Summersnow

Honungsrosen Helenae Hybrida är inte så dålig på att växa den heller. För några år sedan blev vi tvungna att beskära den riktigt kraftigt så att vi kunde bygga ett tak över ytterdörren, för rosen fastnade i huvudet på oss när vi gick in (inte så skönt). Den första bilden nedan visar hur det såg ute före beskärningen och den andra visar hur det såg ut efteråt. 

Före: inget tak över dörren som skydd mot de ondskefulla, taggiga rosgrenarna

Efter: Skyddande tak och en betydligt mindre hotfull ros

En annan taggig och storvuxen skönhet här i trädgården är rosen Venusta pendula (den har bara ett latinskt namn). Venusta pendula kan ibland frysa tillbaka lite men brukar snart komma tillbaka och växa så det knakar. Den här rosen blommar på fjolårskotten vilket innebär att om den fryser ner rejält om vintern så blommar den dessvärre inte så mycket den sommaren.

 Venusta pendula och Leonado da vinci


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar